Your Company
 
Allmänt Vårt Fornminne Här finns vi
Välkommen Om Fjäle Organisation Bra att veta Vår hamn Naturvård Vi i Fjäle Fotoalbum Nyhetsarkiv Länkar Projekt Stora Bryggan Hans videoalbum

 

 

Vårt eget fornminne

 

 

 

 

Du vet väl att vi har flera gamla fornminnen inom vårt område. Det största är ett gammalt röse. Om du ännu inte har hittat dit så ska vi guida dig: Gå Ostnäsvägen

förbi brännplatsen. Ytterligare ca 30-40 meter längre fram,på vänster sida,

hittar du en spång över diket. Gå över spången och följ stigen så ser du snart röset till höger.

 

Många tror sig veta att det handlar om en gammal vikingagrav,men fornminnet är betydligt äldre än så. Så här skriver Katarina Eriksson, antikvarie på Länsmuséet

i Gävle om vårt fornminne: RAÄ 55 innehåller rösen med både en grop och en kallmurad kant. Gropen betyder antingen att graven plundrats (därav gropen) en tid efter begravningen. Den kan också komma av att träkistan som den döde/döda legat

i förmultnat varvid röset rasat in som en grop. Kallmurade kanter på rösen innebär att man brytt sig om att göra en tydligare och mer vällagd konstruktion av graven. Kanske berodde detta på att det var en viktig person som begravdes. Även RAÄ 57 har grop och kall-murad kant. Rösena placerades alltid precis i kustlinjen, överblickande den, dåtida skärgården. De fungerade som revirmarkeringar åt havet till. Själva boplatserna låg längre in i vikarna, ofta under dagens bebyggelse. Om ni har gravrösen där i Fjäleviken så ligger troligen boplatsen någonstans i området kring Enångers gamla kyrka. Boplatserna är svåra att hitta eftersom de ligger under de nuvarande husen.

 

Här följer en artikel som Sofie Johansson (dotter till Göran och Vivianne Johansson) har skrivit om

 

Mellannorrlands bronsålder:  Stenrösen

Sofie Johansson

 

Norrlands tidsperioder
Norrlands tidsperioder skiljer sig en del från syd- och Mellansveriges. När det är bronsålder i Sydsverige är det fortfarande stenålderskultur i Norrland.
Den mellersta stenåldern (mesolitikum) överensstämmer rätt bra i både kalenderår och kulturinnehåll mellan Sydsverige och Norrland. Den yngre stenåldern (neolitikum) överensstämmer rätt bra i kalenderår, men däremot skiljer sig kulturinnehållet en hel del. Södra Sveriges bronsålder kan däremot inte användas som begrepp för Norrland, istället har man infört termen epineolitikum för tiden 2000-800 f.Kr. Detta är en tidsperiod efter neolitikum är man fortfarande är en stenålderskultur även om man känner till bruket av metall. Det som skiljer Mellannorrland och övre Norrland åt under denna tidsperiod är att det i Mellannorrland finns yngre bronsålder från ca 800-500 f.Kr., medan det i övre Norrland finns något som kallas Äldre metallålder. Till övre Norrland räknas Lappland, Västerbotten och Norrbotten. Mellannorrland är de övriga landskapen utom Gästrikland som är södra Norrland och följer den sydskandinaviska traditionen.

 

Södra           mesolitikum     neolitikum       ä. bronsålder       y. bronsålder             järnålder           historisk tid

Sverige       9500-4100        4100-1700        1700-1100             1100-500                 500 f.Kr.-              1050-

                                                                                                                                               1050e.Kr.    

                                              

Mellan-        mesolitikum   neolitikum      epineolitikum        y. bronsålder             järnålder           historisk tid

Norrland      7000-4200      4200-2000           2000-800                800-500                  500 f.Kr.-            1050-


Bronsåldern

Den sydskandinaviska bronsåldern varar från 1700-500 f.Kr. Perioden kännetecknas av att bruket att använda brons i redskap, vapen, smycken och kultföremål spreds till norden från Europa. Även europeisk kultur togs i bruk, vapen gjöts efter europeiska förebilder och en ny symbolvärld uppstod. Denna nya kultur kan man inte finna i Norrland. Där tog man istället upp traditioner  från norra Ryssland och Sibirien i form av bl.a. spjut- och pilspetsar i kvartsitliknande material. Dessa förmål sprids österifrån ända ner till norra Gästrikland. Frånvaron av gravar är stor, det inhemska gravskicket har alltså inte lämnat några spår efter sig. Undantaget är Norrlands kustområden som följde den sydskandinaviska föremålstraditionen och dess band söderut till kontinenten. Detta syns bl.a. i de gravrösen som ligger utmed kusterna.

 

Gravrösen – en sydskandinavisk tradition

Många av kusternas gravrösen har daterats till 1200-700 f.Kr., epineolitikum enligt norrländsk terminologi. Man talar däremot om bronsåldersrösen eftersom de följer

en sydskandinavisk tradition. Trots detta har man på boplatserna i kustlandet ej funnit fynd av den typ som finns i Mälardalen eller längre söderut. Däremot har lösfynd av sydskandinavisk typ framkommit längs kusterna, vilket tyder på att det antagligen funnits boplatser av samma typ som Mälardalens boplatser, men antalet är för litet för att det ska gå ihop med det stora antalet gravrösen.

 

Under bronsåldern var man i södra Sverige bönder. Kustens boplatser har däremot ofta samma fyndmaterial som i inlandet och är alltså då av epineolitisk karaktär där man haft ett par basläger och försörjt sig på jakt och fiske. Boplatser av stenålderskaraktär i Norrland har förekommit långt fram i den sydskandinaviska järnåldern. Det finns fynd som tyder på boskapsskötsel och jordbruk utefter Norrlands kuster under neolitisk tid, men ett mer permanent åkerbruk etablerades först under det första årtusendet e.Kr. Prover från norra Hälsingland visar att sädesodling och boskapsskötsel började först omkring 400 f.Kr., precis i början av järnåldern.

 

Skillnaderna mellan gravskick och boplatskaraktär kan bero på att invandrare söderifrån gav upp sina traditioner och kulturella identitet förutom den andliga och därmed gravskicket, menar Evert Baudou. Enligt Burenhult kan rösena också vara ett resultat av ett upptagande av en ny begravningstradition inom fångstfolken. 

 

Gravrösenas konstruktion

Man känner till mer än 2000 rösen i Norrland och de finns främst i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland.

De flesta är runda med en diameter på upp till 10-20 meter och upp till 36 m långa långrösen förekommer. Bronsålderns rösen har alla haft en omgivande kantkedja av stora stenar, eller en kallmur, stenar lagda ovanpå varandra, som begränsade högen, samtidigt som fyllnadsmassorna kunde hållas på plats. Högens nedre del bestod alltså av en tvärt avhuggen bas, från vilken högen sedan sträckt sig uppåt i en brant välvning. Rösena kunde ibland ha varit klädda med en täckning av utvalda stenar lagda kant i kant så ytan blir jämn. Med tiden har fyllnadsmassornas tryck genom frostsprängning och erosion gjort att kantkedjorna givit vika och gett rösena ett sluttande utseende.

Rösena är alltså byggnadsverk även om de idag ser ut som sammankastade stenhögar. Man hittar sällan fynd i gravrösen. De är lätta att plundra och har dessutom legat oskyddade för nedbrytning genom is och regn. Några enstaka fynd har dock daterats till bronsåldern. I de äldre rösena finns manslånga stenkistor, i de yngre finns en liten stenkista eller ingen alls. Dessa gravrösen genomgick samma förändringar från skelettgravar i stenkistor till brandgravar i små stenkistor, som i övriga Sverige.

Rösen innehåller ofta mer än en gravläggning. Vid de senare begravningarna har man

då byggt till högen genom att förse den med ytterligare en kantkedja och ett nytt lager av sten. Högarnas storlek är alltså snarare en indikation på brukningstid än på hur betydelsefull den gravlagda personen är. Traditionen med gravrösen fortsatte i

Norrland under yngre bronsålder, fastän det upphört i södra Sverige där man upptagit ett nytt gravskick med stensättningar.

 

Källor:

Burenhult, Göran (red), 1999. Arkeologi i Norden 1. Stockholm

Baudou, Evert, 1995. Norrlands forntid – ett historiskt perspektiv.

 

 

Copyright © Fjälevikens Samfällighretsförening 2007

 

 

It had been the best proceed with regard to tag heuer replica sale the actual 50's experienced described Rolex like a producer associated with hublot replica sale with regard to experts, the actual Submariner, GMT-Master, as well as Milgauss just about all satisfying a passionate part for any particular occupation. Getting NASA choose the rolex replica to become the actual view come to the actual celestial satellite will be the complete home. However it was not to become. The actual rolex replica uk didn't carry out in addition to Omega's Speedmaster throughout NASA's screening, in addition astronaut rolex replica sale experienced currently confirmed the actual Omega's suitability whenever he or she required their own on-board Sigma 7 for that pre-Apollo Mercury-Atlas 8 objective. Rolex experienced skipped on the actual large 1, also it required to regroup. Heuer had been succeeding along with motorsport, as well as rolex replica experienced cable connections presently there as well.